Arga snickarens sambotest

Efter tre års samboskap tyckte vi att det var dags att testa förhållandet. Vi skulle ägna helgen åt arga snickarens sambotest, eller ett av dem. Det finns rätt många att välja mellan. Vi valde att lägga golv i köket och måla lite väggar.

Hela vårt förhållande bygger på att vi undviker samarbete. Vi ägnar oss åt var sitt projekt istället för att jobba med samma uppgift. Visst är det bra att jobba med någon som alltid vet hur man löser en uppgift på bästa sätt – om det nu inte råkar vara så att man själv alltid har en ännu bättre lösning. Men väldigt sällan samma. Två besserwissrar i samma lag är inte helt optimalt. Det är vi helt överens om.

Vi vet väl egentligen inte varför vi skulle göra sambotestet… Vi behövde kanske en krydda i förhållandet, eller nåt. För säkerhets skull hade vi en fegväg, ett pågående projekt, en halvfärdig kaninbur, dit ena parten kunde fly om striden blev för het.

Inför uppgiften diskuterade vi taktiken – han skulle lyssna på mig och jag skulle stå på mig om jag började bli undanskuffad. Ja, ni förstår problematiken – men jag gillade lösningen: jag skulle se till att bli hörd och han skulle lyssna. Den som känner mig kan nog inte riktigt förstå den där delen att jag skulle se till att bli hörd – jag som liksom alltid hörs. Lite för mycket. Men faktiskt inte alltid. Otroligt men sant.

Och vet ni vad? Vi klarade det – helt överens hela vägen, ingen behövde fly till kaninburen, men den hann målas ett par gånger den med. Det lyckade sambotestet firades på söndagskvällen med ett glas rött och barnens sarkastiska miner. En dag kommer de kanske att förstå.