Det är inte alltid alla middagar blir lättsamt trevliga, så som man skulle önska. Så där tjaba-tjena-hur har du det och hur mår din kusin? Ibland kommer människor som ser varje middag som ett tillfälle att sprida propaganda. Då är small-talket långt borta… och där och då dör det lättsamma.
Dagens ämne handlade om invandrare och bland annat vikten att välja bort invandrartäta skolor för att skydda sina barn. Eftersom integrationspolitiken fungerar så dåligt och att invandrarna tar hit sina egna seder, bruk och strider. Att ta emot så många invandrare är liktydigt med att man accepterar att kvinnorna förtrycks och att svenska lärare ska tåla glåpord i korridorerna. Att det är mer effektivt att använda alla pengar som läggs på invandrare till bistånd istället – å andra sidan kostar biståndet redan för mycket. Och det osjyssta i att barn med lågutbildade eller invandrade föräldrar får en extra skolpeng för att möjliggöra mer stöd, att man som högutbildad svenskfödd förälder straffas genom att ens barn får lägre skolpeng. Och partner väljer man utifrån fysisk attraktion, därför är det omöjligt att bli ihop med någon av utländsk härkomst. Och så vidare… Taket på festen var inte vidare högt – om man nu ska uttrycka det milt. Klaustrofobiskt, faktiskt.
Det dryftades åsikter som skulle få Jimmie Åkesson att börja försvara invandrare – tror faktiskt att han till och med skulle börja beskydda dem. Rentav upplåta sitt hem till dem.
Jag blev ledsen… uppgiven. Även om jag känner dessa människor och deras åsikter sedan många år tillbaka så kan de fortfarande skrämma mig. Typ varje gång vi ses.
De har haft tur – de har båda råkat födas i stabila familjer med god ekonomi, i trygga samhällen, i ett välmående land, i en fantastisk tid. Ingen av dem har gjort något för att förtjäna att födas till en så bra tillvaro med en uppfostran som medger frihet i tanke och handling. De har båda råkat födas in i världens bästa förutsättningar för ett gott liv. Och de har mage att slå sig för bröstet och säga – detta är vårt, vi har förtjänat det och de (=invandrare) ska inte få del av det. Vi och de. Den svenska integrationspolitiken underlättas inte direkt av rädda svenskar som håller på det som de säger sig förtjäna tack vare alla våra förfäders slit.
Jag har haft tur – jävlar vilken tur jag har haft, jag vill dela med mig till dem som inte har haft samma tur. Vi måste alla hjälpa till med integrationen – vi måste alla bekämpa rasismen, den finns nämligen närmare än du tror.
Kanske vid en middag bredvid dig.
Word! Dylika sammankomster inträffar då och då tyvärr och som du säger – man bli både häpen och ledsen över hur trångsynta vissa människor är. Egoism, rädslor och dumhet styr många människors liv.
Det är skrämmande hur inskränkta och egoistiska människor kan vara. Starkt gjort att sätta ner foten.
Tyvärr tror jag bara att diskussionen ledde till att argumenten slipas, fler siffror och statistik letas fram i syfte att underbygga åsikterna. Alltför många faller för siffror och bergsäkra argument om hotad trygghet och välstånd och börjar se till sitt eget, rädsla ger inget utrymme för mänsklighet. SD är inget missnöjesparti, de gör alla ett aktivt val att vara främlingsfientliga.
Men det är ändå underbart att det finns så många fritänkande, intelligenta och medmänskliga människor som motkraft!