Jag lägger ner

Inte allt utan bara planen på att bli akademisk drängafan.

För några år sedan gick jag en lantbruksutbildning och senaste året har djurkunskaperna fördjupats genom studier i etologi. Fortsättningen blev en utbildning i djurhållning med inriktning lantbruksdjur. Det är den som jag nu lägger ner.

Trots att jag har lyckats nästla mig in på formell kompetens, trots att jag kom in även om aktiva djurskyddsinspektörer hade företräde, trots att utbildningen gjort ett överintag och de som inte hade lämnat in första uppgiften i tid avskrevs från utbildningen. Trots att jag klarat dessa första hinder med bravur så ger jag upp, inte utan dåligt samvete. Jag har ju liksom knyckt en plats, från någon som kanske behövde utbildningen för att kunna utföra sitt jobb. Dåligt samvete… ja.

Igår lyfte jag plötsligt blicken från datorn, såg ut över alla utspridda lagtexter och paragrafer, lät blicken fortsätta ut genom köksfönstret där solen skinit hela dagen. Men nu var det mulet. Det hade varit en helt underbar höstdag att tillbringa i kajaken. En helt underbar höstdag som jag istället hade ägnat åt typ hundratusen paragrafer om vad som gäller för underlaget i kornas liggbås. Typ hundratusen paragrafer som jag skulle referera till på rätt sätt, på byråkratsvenska, om vad som gäller när man hanterar en tjur. Där och då gick det upp för mig att jag inte vill kunna åberopa lagparagrafer om hur man flyttar kor, jag vill flytta korna själv. Och får jag inte flytta kor så vill jag paddla, eller dansa balett, eller baka med min dotter, eller cykla med min son, eller ut och fotografera höstlöv, eller fika med min sambo, eller måla en tavla på en hund.

När jag satt och skrev denna text ropade dottern från köket att hon ville baka rulltårta. ”Kan vi göra det ikväll, mamma?”

Då lyfte jag blicken från datorn och stängde locket. Lät datorn vänta. Lät texten vänta.

”Visst kan vi det!”

För att jag har lagt ner. Dåligt samvete… nej. Inte ikväll.

 

2 Comments

  1. Sofia

    Ett mycket klokt beslut. Vem vet, kanske tog du platsen från någon som var i samma sitts som dig? Och då har du ju faktiskt gjort personen i fråga en tjänst som fått njuta av en vacker höstdag istället för att plugga koparagrafer.
    Dessutom lär ju kursen gå vid flera tillfällen om nu någon vill läsa koparagrafer.

    • Marie

      Det har du så rätt i. Man kanske skulle anmäla sig till Stockholm Marathon – bara för att bespara någon annan alla plågsamma pissvädermil. Som ren välgörenhet alltså 🙂
      Har aldrig velat läsa koparagrafer – varken nu eller sen, kursinnehållet motsvarade inte mina förväntningar, liksom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.