Man ska ha husvagn…

… not. Har varit min åsikt. Eller rättare sagt – det finns säkert många som trivs med det men definitivt inte jag. Eller rättast sagt – trodde jag.

Förra året hyrde vi husvagn under en vecka, typ för barnens skull. De hade ju tjatat ett tag om att få semestra med husvagn. Tyvärr visade det sig vara rätt trevligt. Och vi började längta efter husvagn. Bara meningen ger mig lite fadd smak i munnen, det är ju inte sån jag är… egentligen. Det är alltid tungt att behöva revidera sin självbild.

I år gjorde vi som de flesta husvagnsköparna, vi impulsköpte. Mina bästa köp har varit impulsköp: häst, hund, kajak, bil… det borde båda gott att impulsköpa husvagn. Första resan fyllde vi vagnen med barn och cyklar för att åka utomlands, ända till Danmark. Vi lärde oss mycket under resan. Hur dumt det är att fetta in dragkroken när man slarvat bort den där lilla ploppen som ska sitta på dragkroken när det inte finns någon husvagn kopplad. Denna lärdom gav oss också insikt i hur svårlärd sambon är och kunskap om hur lång tid det tar innan han har fettat ner ett par nytvättade byxor. Det tar 17 minuter från att han tagit på sig dem. Och han har ännu inte lärt sig att hålla byxorna ifrån dragkroken. Han lärde sig däremot att handdukar tar fyr av gasollågor och att man inte kan köra in bilen i carporten med min cykel på taket. Jag vet numera att jag inte packade ner för många handdukar, eftersom de tenderar att brinna upp och att det var en bra kombination med dyr cykel och billig cykelhållare. Dottern vet numera att det är bra att ta med nyckeln till sin låsta cykel och jag har lärt mig att fylla toatanken tillräckligt mycket för att jag inte ska orka bära bort den och någon starkare människa måste ta skitjobbet. Den människan har däremot lite kvar att lära…

Inför den andra resan fyllde vi ekipaget med två cyklar, en kajak, en hund, två hundrädda kaniner, två råttor och alla tekniska prylar vi kunde hitta i hemmet. En tv och en förstärkare lät vi stå kvar.

DSC_0321

Den resan var mindre lärorik. Jag ägnade all tid åt att äta, läsa och vänja mig vid sjögräs och maneter – det gick fantastiskt bra. Vikten ökade med 4 kg och numera kan jag vada bland maneterna, men det är värre med sjögräset. Och när jag ser tillbaka på semestern är jag mest tacksam över att sambon litar på mig när jag säger att bilen inte går in i carporten med min kajak på taket – utan att prova.

Förutom det faktum att vi har kommit ut som husvagnsfolk alltså.

2 Comments

  1. Sofia

    Äntligen! Som jag har längtat efter ett inlägg i den Tuvegårdska Tanke Tuvan. Blev så klart inte besviken den här gången heller. <3

  2. Marie

    Gött att höra! Egentligen älskar jag ju att skriva på min Tuva men tiden räcker liksom inte till… hösten ska ju ägnas åt att bli akademisk drängafan, balettprimadonna och att skriva bestsellern (hittills är 5 ex bokade).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *