Kattresan

Tidigare har vi gett oss ut på grisresan, hamsterresan, kaninresorna och senaste resan gick till en katt. Eller rättare sagt fem katter.

Allt började med en liten annons i tidningen. Ungar av rasen Neva Masquerade, en allergivänlig kattras, var till salu. Katten producerar försvinnande lite av det allergiframkallande protein som finns i päls, urin och saliv.

I min djursamling hade det saknats en katt de senaste 20 åren. Dottern hade sett fram emot en kattunge sedan hennes kattallergiske pappa flyttade ut. Hennes föräldrars separation färgades helt av lyckan att hon nu kunde få en kattunge. Trodde hon. Det fanns ju fler kattallergiska män som hennes mamma kunde bli kär i… vilket hände. Ingen katt alltså. Förrän nu. Trodde jag.

Diskussioner fördes med uppfödaren och ett allergitest bokades en lördag. Planen var enkel: köra 10 mil, gosa med katter, invänta eventuell reaktion och köra hem 10 mil. Sagt och gjort. Sambon gjorde sitt bästa med att gosa med kattungarna, han följde order att att köra in näsan långt i pälsen och andas in djupt. Gärna gnugga sig i ögonen. Han var ambitiös, mycket ambitiös.

Reaktionen kom smygande med alltmer envis snuva för att nå sin topp på Maxi i Ronneby, då ena ögat såg ut som en uppskuren böld, rödögt och räligt. Allergitablett togs. Sen började andra ögat i samma banor.

Morgonen efter var säckarna under ögonen stora som… ja, de var stora. Och med trötta, hängiga ögon tittar sambon allvarligt på mig, rakt in i mina osvullna ögon och uttrycker med bestämdhet: ”Låt oss aldrig mer göra om det”.

Jaja, får väl trösta mig med några kaniner istället. Kanin tål han ju nästan.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *