Jag måste erkänna…

…att jag bröt löftet som jag gav i vintras om att dra ner på träningen.
Klarade 3 veckor i soffan, sen slet jag loss händerna och kastade mej efter närmsta roliga träningsform – jujutsu. Direkt var jag fast i träningsträsket igen, i missbrukardimman lämnade jag in cykeln till service och anmälde mej även till Stockholms marathon (som lyckligtvis var fullbokat sedan december).

Men jag är fast i beroendet; löpning, cykling, jujutsu. Det är som med bantning – man kompenserar avhållsamheten. Så för varje träningsuppehåll tillkommer väl en ny sport… Ska inte ha fler uppehåll, bara att erkänna sitt beroende och lära sig leva med det. Och barnen får lära sig laga sin egen mat… eftersom morsan är lyckligt leende vilse i skogen på cykel eller samlar blåmärken på jujutsumattan.

One Comment

  1. Peter

    Löftesbrott är vanligtvis allvarliga saker…och när det dessutom drabbar oskyldiga små barn… Nåja…huvudsaken är att kroppen mår prima ju 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *