Jiddrad?

Dejtar du en person som oförutsägbart växlar mellan intresse och totalt ointresse, som ger och tar godtyckligt helt utan hänsyn till dina behov?
En jiddrare boostar sin självkänsla, omedvetet, genom att få bekräftelse av en andre, intresset ökar och dalar efter självkänslans läge och för den andre ter det sig helt obegripligt och oförklarligt. Egenligen är det inget konstigt fenomen utan det som fascinerar är varför det är så lätt att bli känslomässigt beroende av en jiddrare. Han/hon är ju inte värd det och logiskt vet man ju det. Men känslomässigt – vad händer?

Antagligen är det som spelmissbrukaren – det är inte vinsten man blir besatt av och som driver till fortsatt spelande, nä, drivet sitter i chansen att täcka förlusten. Jiddraren ger bekräftelse och drar sen tillbaka den. Besattheten ligger i att vinna tillbaka den förlorade bekräftelsen. Vilket inte kommer att lyckas – all bekräftelse som delas ut kommer att dras tillbaka igen… och lite till. Du är inte utvald för att han/hon är intresserad av dej, du är utvald pga ditt intresse för honom/henne i kombination med just det faktum att du inte är intressant. En jiddrare tar inga känslomässiga risker. Han/hon är redo för förhållande (oavsett vad som sägs) – om den rätta dyker upp, men det är inte du och kommer aldrig att bli du. Det var därför du valdes. En jiddrare måste man bryta med, så snart som möjligt, och leva med förlusten. Självkänslan får man repa på annat håll och inse att det inte handlar om en själv eller kärlek till den andre, det handlar om besatthet pga att självkänslan fått sig en törn. Jiddraren gjorde sitt bästa och förmådde inte mer än så här. Acceptera, släpp och gå vidare… en erfarenhet rikare…

”Don´t waste the pretty”
PS. Denna användning av ordet jiddra förekommer endast väldigt lokalt… typ i min vänskapskrets… men beteendet är desto mer spritt.

  1. Peter Häggstrand

    Nä…jiddrare är lika gammalt som mänskligheten, och lika förödande för den som drabbas. Och det är en strid man aldrig kan vinna…tyvärr så kan de ju också locka eftersom de inte känner äkta känslor antar jag. I och med att man inte är riktigt intresserad så kan man spela ut mer manipulativa signaler och känslor. Har man äkta känslor så vågar man inte leka, inte heller vill man. Man är tydligare…och kanske lite mer förutsägbart tråkig *L* stå på dig goding! Kramar i massor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *