Mellan 5 timmar och döden var målsättningen för Ränneslättsturen

Med total respektlöshet bestämde jag mej alltså för att cykla den långa varianten av Ränneslättsturen, alltså 78 km. För inte kunde jag ju fegköra 41 km… inte jag inte. Ska det vara en utmaning så ska det. 

SMHI lovade bra väder; sol, moln och lokala skurar – tyvärr var Eksjö placerat lokalt första timmen av loppet. Pissösregn och lera tog bort all sikt, vilket inte underlättar när rötter, stenar och medcyklister ska forceras. Efter en liten incident var merparten av svanskotorna krossade och under resterande 4 timmar undveks sadeln…  Tre vurpor och en lossad framgaffel (som dock skruvades fast igen) senare kom jag i mål helt inom min planerade tidsmarginal – 22 minuter efter 5 timmar och uppskattningsvis 7 minuter innan dödens inträdande. Och helt övertygad om att det var ett helt gäng efter mej i mål… och det var det ju – om man räknar 5 pers som ett helt gäng. Vilken jäkla tur att jag inte visste att jag tangerade jumboplatsen. Å andra sidan var servicen vid vätskedepåerna helt fantastisk – inte många fler som konkurrerade om uppmärksamheten liksom… och en underbar natur med skitkul stigar helt för sig själv. Lite slöseri bara att leklusten begränsades av tröttheten.

Vetenskapen säger att antalet ”Aldrig mer” under ett lopp är direkt proportionerlig mot sannolikheten att anmäla sig igen. Vilket innebär att jag med all säkerhet står i startfållan även nästa år. Men då med en ny cykel, återförenade svanskotor och bättre utrustning – utan stöd, ringklocka och lås…

8 Comments

  1. Peter Häggstrand

    Med ny cykel? Ah…du syftar förstås på gåvan från mig som jag utlovade 🙂 Ger jag ju så gärna *fniss* Gissa om denna kommentaren blir bortcensurerad *L* Får nog skriva en ny… Puss å kram

  2. Marie

    Närå, kan ju inte censurera bort kommentarer från mitt enda fan. Men visst lovade du mej nog en ny cykel i födelsedagspresent… minns det bara vagt – och framförallt minns jag inga förpliktelser eller förbehåll i samband med gåvan. Och jag brukar komma ihåg vad jag inte minns… eller hur det var…

  3. Peter Häggstrand

    Vaga minnen ja *L* Men jag rusar ju så gärna åstad och rättar till de felaktiga minnena, som den stora och fina människa jag är. …inte födelsedagspresent…morgongåva!, alternativt ihop-och-flytta-ihop-gåva… 🙂 17000 räknade vi på om jag minns rätt…och sedan en matematik som följd *fniss* Kan det vara värt! Så, nu är allt tillrättalagt, korrigerat och in i minsta detalj kvalitetssäkrat. Puss från The Fan

  4. Karin

    Vilken härlig hemsida. Här kommer jag gå in och kika efter recept och roligheter. Du är verkligen en drottning av formuleringar! En kompis till mig sprang maraton i San Diego för några veckor sedan på just 5 tim och 22 minuter. Oj, vad alla pressar sig. Undrar just om jag ska ge mig på nån utmaning i fysisk form framöver, hihi. Kram

  5. Karin

    Jag visste inte var jag skulle skriva det, men fattas det inte just Ingefära i namne färs?! Den smaken är en av mina favoriter så det skulle vara spännande att ser hur mycket Du tar!

  6. Marie

    Tack för berömmet – vadderar självkänslan med det! Att utmana sig är otroligt kul, att spränga gränser – och då framförallt sina egna mentala gränser, men marathon och långlopps-MTB ja… då är man nog över gränsen till nån psykiatrisk diagnos. Psykos, dvs avsaknad av sjukdomsinsikt, är nog en definitiv fördel i dessa sammanhang. För sunt är det inte! Dessutom beroendeframkallande… hmm… kanske finns nåt tolvstegsprogram… Tack för påpekandet av receptet – vet inte hur jag fick in ingefäran i receptnamnet (heter numera Kardemummafärs), lessen att göra dej besviken. Men våga vara lite -wild-and-crazy- och testa med ingefära – rapportera gärna, kan inte bli värre än pepparkakspajen… men så är den legendarisk också!

  7. Marie

    Hmm… någon här ska vara lite försiktig med att avge frikostiga löften, de kanske måste infrias en dag… vem vet.

Lämna ett svar till Peter H Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.