Det blir liksom ett tomrum i universum när någon dör

Tror aldrig jag kommer att vänja mej vid känslan som uppstår när någon dör, det stora tomrum som en människa lämnar efter sig. Som barn och tonåring upplevde jag inte det, troligtvis för att jag var lyckligt oerfaren av nära anhörigas och vänners död. Visserligen dog både farfar och morfar men jag upplevde inte tomrummet så starkt eftersom jag inte hade någon nära relation till dessa. Det var först i samband med mammas död som jag insåg vilken obeskrivligt stor tomhet som en enda människa lämnar efter sig, som kryper in i varje stund, handling och tanke. Infiltrerar och kräver plats, men tyvärr aldrig mer någon fysisk plats. 

Vet att världen fylls på med nytt liv men vet även att glädjen över ett nyfött barn inte inkräktar på tomheten efter den som gått bort. Sonens födelse 13 dagar efter mammas död krävde omdirigering av känslorna – men sorgen fanns kvar under glädjen. Och att bli mamma utan sin mamma ger fördubblad sorg – fördubblad längtan… efter det som aldrig vänder åter. Bottenlöst, utan möjlighet till avstamp.

Även om de som dör inte stått mej nära blir det ändå ett hål efter dem, ett tomrum, en längtan och en saknad. Det är människor som berört mej, som haft betydelse i mitt liv. Min sorg omfattar även de som stått dem nära, deras smärta, deras tomhet. Och än en gång blir jag otroligt tacksam över det jag har och de som jag har omkring mej. När jag på grund av trötthet gnäller på barnen och önskar lugn o ro så slår mej ibland tanken (tyvärr alltför sällan) att jag är lyckligt lottad med barn som kan trötta ut mej och ta energi, som är levande och bekymmersfria – som tar plats. Barn som slutat ta plats… borde ingen få uppleva.

Om morgondagen vet vi inget och idag är jag lycklig över de tomrum jag hittills sluppit uppleva, dvs de människor jag har omkring mej, men även över de tomrum som finns efter de som dött eftersom de är tecken på att människor berört mej, varit betydelsefulla. Vetskapen om döden gör oss levande.

… och tack S för att du lät dej bli betydelsefull för mej – det är tomt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *