Liten tuva stjälper stort lass – liksom Ellie rubbade vår tillvaro

Ett sms damp ner från en kompis med förfrågan om vi ville ha hund… och några dagar senare var vi visst hundägare. Denna gången skyllde jag inte ens på barnen – de hade inte hunnit börja tjata om hund som så många andra barn. Mina barn är ju liksom översållade av alla djur som deras mamma prackar på dem, en hund var ingen större överraskning precis. De börjar bli luttrade. 

Ellie anlände alltså och att jag halkat ner några pinnhål i populäritet märktes redan på kvällen, barnen sa godnatt till henne… och glömde bort mej. Blev således lite glad när de ringde efter mej när jag var hos frisören – ett tecken på att de saknade mej – trodde jag… Men icke – de undrade bara över om Ellie behövde gå ut *suck*.

Man kanske skulle passa på och flytta hemifrån… å andra sidan vill jag ju ha med mej hunden och det skulle de definitivt märka. Och flyttar utan Ellie gör jag ju inte så jag får väl stå ut med mina barn – och att komma på andra plats… eller tredje efter kaninen… eller fjärde efter hamstern… Å andra sidan är jag på första plats för Ellie vilket är det enda som räknas, eller?

2 Comments

  1. Marie

    Naturligtvis blev det Stockholm även i år – Ellie fick vila upp sig hos sin uppfödare och barnen hade hundlängtan hela veckan (förutom museeimättnad *L*). Och visst – Ellie är i Salkas klass, vilket säger en hel del.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *