Undanflykter…

Varje dag – en kamp… mot gränsöverskridande barn. Uppfostran innebär att sätta och hålla gränser, stå fast vid det som är sagt. Mina barn tvingar mej att träna gränssättning, vilket även är bra i andra situationer.

Att uppfostra barn skiljer sig inte så mycket från hunduppfostran och förutom att barnen får vara i möblerna ibland har jag hittills bara hittat en tydlig skillnad: UNDANTAG. Barnen kan genom bra motiveringar få till stånd undantag (tjat är ingen bra motivering!). Oftast visar deras motiveringar på omständigheter som gör att regeln vid det tillfället borde sättas på undantag eftersom den bara fyller ett egensyfte. Genom att få fördelar med en bra motivering börjar barnen bli rätt innovativa i sina formuleringar och tankegångar, vilket är en medveten tanke med undantagsregeln. Jag vill ju faktiskt att mina barn skall ifrågasätta och kritisera men även lära sig att formulera sina tankar och argumentera för sin sak, samtidigt som jag behöver struktur och regler för att palla vardagen. Idag förekommer få krig (morgonens stående klädkrig med dottern är borträknat, räknas till morgonvanorna – man borstar tänderna, man bråkar om kläder… ) men desto fler stimulerande motiveringar. Morgonens försök till förhandling var en underbar replik från sonen då han plockade undan frukosten (barnens uppgift när jag placerat mej i soffan med kaffe o tidning… ): ”Mamma, behöver jag torka av bordet? Jag gjorde det på fritids i förrgår.”
Måste prova den repliken på jobbet: ”Chefen, behöver jag skriva denna rapporten? Jag gjorde ju en rapport i tisdags på ett annat företag.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.